Bakgården finns...

Alltså, den där gränden i Visby om 40 år känns inte långt borta ändå. Jag har ju drömt om att få sitta där på en bakgård med grått hår i knut, slitna jeans, glasögon, kanske ett glas rött där i jämte drejandes på härliga mästerverk.
Den där leran mot huden, så himlans vackert och känns mer naturligt än något annat.
Vi fick möjlighet att gå en kurs på Etelhems krukmakeri. Wow, jag vill mer. Skulle kunna tänka mig att åka en vecka nästa gång. Jag tror innerligt att jag kommer att forma lera i framtiden, blev nästan lite pirr i magen av att få skapa och känna hopp om en kreativ framtid.
Just nu kliar det i fingrarna. Skulle göra vad dom helst för ett gammalt eländigt hus, att få börja om lite. Den där känslan när jag började med Strömma som var så peppande, orken och inspirationen som flödade. Tror jag får rensa lite i ladugården för att få inreda vidare, bara lite i alla fall...